Ett uråldrigt landskap som formats under årmiljarder väntar på att ta andan ur dig som kommer till Torsö och Norskär.
Med sin skärgård och sin närhet till Mariestad är det här en perfekt plats att dra sig tillbaka till för att finna lugnet och utgå ifrån när du snabbt vill nå stadens service.
Den mjukt böjda Torsöbron gör att det bara är en halvtimmes bilfärd mellan Norskär och Mariestad. Från Torsö når du även de övriga öarna i Europas största insjöskärgård.
Alltsedan forntiden har människor velat slå sig ner och skapa sina hem här, något som järnåldersgravfälten vid Nolby och Hässelstad vittnar om. De hisnande vyerna som vädret och årstiderna ständigt omformar från absolut stillhet en vindstilla vårdag till dånande dramatik när vind och åska sveper fram på sensommaren ger ständig och fascinerande omväxling.
Fina familjevänliga bad finns på nordöstra sidan av ön där det är långgrunt och där Sandvik är en populär strand. På öns motsatta sida finns Hattarevik och Skräddaretorp med både sandstrand och klippor.
Precis som överallt annars i Vänern är det tillåtet att fiska med handredskap och det finns gott om både hamnar och bryggor. I vattnet simmar bland annat lax, öring, gädda, aborre och gös. I Brommösund sägs även Koffa simma, en varelse till hälften lake, till hälften barn. Hon är ständigt frusen och får man upp Koffa i båten har man chans att få god fiskelycka. Men då ska man ge henne en halsduk innan man låter henne slinka ner i vattnet igen.
Under vår och försommar får de vilda djuren ha större delen av ön för sig själva. Då är naturreservatet en stor barnkammare för häckande måsar och tärnor på fågelskären eller fiskgjusar som gärna bygger bo i de stora tallarna och fångar fisk längs stränderna. I den åldriga barrskogen och i ädellövskogen strövar även älg och rådjur.
En del av de gamla betesmarkerna med hassel och knotiga ekar hävdas fortfarande av får och nötkreatur, men några människor har inte bott här sedan 1950-talet. Ändå finns viss bebyggelse kvar och fortfarande kan man se spåren av mänskliga händer som hamlat lindarna på öns norra del.
Det är inte mycket som skiljer Dillö från Torsö, bara ett smalt sund, Noraån. Just vid Norskär knyts de båda öarna samman med en liten vägbro. Men många menar att fridfulla Dillö avnjuts bäst till fots.
Ön är precis lagom stor för att man ska kunna gå runt den på en dag. Fast det är förstås lätt hänt att man stannar upp och njuter av den förtrollande naturen och bad vid någon av de små fina sandstränderna som kantar Dillö.
Delar av ön är naturreservat, så växt- och djurliv är något alldeles extra. Brommö erbjuder tallskog, sanddyner och klipphällar i så rikt omfång att du sannolikt hittar ditt alldeles egna badställe där du kan vara helt ostörd. Utmärkta leder för både vandring och cykel finns, båda är ungefär 1,5 mil långa.
Du är välkommen att använda öns vindskydd, torrtoaletter och eldstäder, vindskydden måste dock förbokas. Brommös bad är långgrunda och barnvänliga och vid lågvatten går det att vada ut till grannön Hovden där det finns ännu fler ljuvliga badvikar.
Naturen är så gott som orörd, endast gräsmarkerna mitt på ön vittnar om att jorden en gång brukats. Numera är det betande dovhjortar som håller ängsmarken öppen. De fördes till ön av Frans Kempe, som köpte Djurön 1890 och som även lät bygga jaktvillan, en av öns tre byggnader.
De övriga två husen, fyrvaktarbostaden intill fyren på öns norra sida och Djuröstugan på öns sydsida, går att hyra för övernattning. Det är närmare en mil till fastlandet och det går ingen reguljär färjetrafik till Djurön, men det finns möjlighet att beställa båttaxi.